häromdagen på jobbet så åskade det. det var så sköööönt , jag har längtat efter att det skulle komma hit också eftersom att hela sverige utom just uppsala verkar ha fått uppleva fantastiska åskväder. och det var fint här med. speciellt nu när jag var på jobbet.

 

jag öppnade vårt stora fönster i fikarummet på vid gavel och så tittade vi på det plötsliga mörkret och hörde åskan mullra i bakgrunden. sen kom det! regnet öste bara ner och asfalten nedanför såg ut som ett vilt stormande hav när vinden drev vattnet som steg upp ur brunnen. grenarna i träden bara slog runt sig och ett par plaststolar blåste bort en bit tills de stannade mot väggen. bussarna som åkte förbi hade kaskader av vatten runt sig. det var fantastiskt. och den efterlängtade, kalla, friska luften som kom med gjorde sitt. där satt vi och förundrades samtidigt som vi åt jordgubbar och glass, avdelningens sommarfika. medans det var ett riktigt klassiskt sommarväder utanför. sommaråskan!

 

det var mysigt kan jag säga.

det var det här jag fruktade!

 

att jag skulle bli helt tom på ord efter en vecka av bloggning igen. antar att jag inte är lika van vid att tänka blogg med allt jag tänker på. förut när jag gick i gymnasiet och hade oceaner av tid så var varje tanke ett potentiellt blogginlägg. men det var ju lättare då också kan jag känna, alla tankar var ju typ om samma saker. antingen var det ett drama på skolan eller på tv. eller så var det fotboll eller framtidsångest. nu finns det så mycket som jag tänker på! ett urval av tankar som finns i mitt huvud JUST VID DENNA STUND:

 

- oro över hunden och hur vi ska träna honom så han inte är understimulerad.
- drömmar om framtiden; hus, trädgård, pengar
- ångest över att planera bröllop

- hur ska vi spara pengar effektivast?

- måsta ta tag i lägenheten och städa ordentligt

- vad tråkigt det blir när luigi åker till lund på fredag
- härligt med värme och att cykla i shorts

- jobbigt med värme, hoppas det kommer regn till helgen

- inte glömma att vattna blommorna

- jobbet

- vad vill jag egentligen när det gäller en person (EJ LUIGI)

 

 

och bla bla bla ännu mer finns det att ta av men ska inte tråka ut omvärlden med det.

 

lyckades ju ändå knåpa ihop en ganska lång text av det så hoppet kan ju inte vara helt ute !

vad ska jag bli när jag blir stor? när vet man det? jag menar jag trivs på mitt jobb men på något sätt känner jag ju att är detta verkligen det jag alltid ska göra? jag får för mig att det finns oändligt med valmöjligheter. de som känns mest intressant just nu är:

 

konstnär
artist

 

haha det är som att jag är 13 igen. det är ju det som jag tycker är kul! eller mest måla just nu. men problemet är att jag vill ju inte att glädjen över att måla ska försvinna när det blir ett jobb... hm måste tänka på det där..

ibland kommer jag skriva JAG. men det är faktiskt inte bara jag som bestämmer saker. det är ju VI. som bestämmer att det jag vill ska bli av ;)

 

 

 

jag vill ju gifta mig. och jag vill ha en fest och en vit klänning och att alla bara ska kolla på oss och fira oss och vår kärlek. som jag är så stolt över. vi är ju bara så bäst.

 

MEN

 

samtidigt känner jag en skam över detta. ett bröllop är ju ändå typ en superegoistisk sak? vi vill alltså att alla ska ta sig till VÅRT bröllop för att kolla på OSS och prata om OSS och om hur bra VI är. samtidigt ska vi vara mer finklädda än alla andra och alla ska ta bilder på oss. det är lite jobbigt faktiskt. det kommer vara awkward kanske. är inte van vid att stå i centrum sådär. men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det nog blir ganska kul också.

 

jag vet inte, jag är tudelad till det. kan ju vara därför jag kastas mellan att vi ska ha ett skitstort bröllop till att vi ska ha ett litet, bara vi och våra föräldrar och syskon. men nu lutar det väl åt ett mellanting.

 

det är faktiskt skitjobbigt, den här ångesten som jag ska ha över den skitsaken. vem i hela världen skulle säga om oss på vårt eget bröllop att vi inte ska tro att vi är nåt? vi ÄR ju nåt den dagen. resten av åren så whatever, men den dagen liksom. ingen kommer göra så. utom jag då kanske.

 

jag är som en cool lök helt enkelt. många häftiga lager (och en del fåniga lager också kanske)

 

det här försöker jag följa. jag vet att folk i min närhet utnyttjar mig. jag vet att det inte är ok egentligen. men jag har svårt att slänga bort alla år som är investerade i det här. jag vill inte det. jag har under en tid mått dåligt över det, känt att jag måste sätta ner foten, måste säga ifrån, måste bli arg och jag vill inte det. jag är egentligen inte konflikträdd men i det här fallet känner jag att det kan aldrig sluta väl. det är INTE VÄRT DET. och efter jag läste det fina pinterestiga citatet här ovan insåg jag en viktig sak.

jag kan inte lastas för detta. det är inte mitt fel. någon handlar orätt mot mig och jag väljer att förlåta det. inte glömma men förlåta. och jag känner mig så moooogen som har lärt mig det. att jag kan välja "fel" och ändå så kan det vara rätt för mig. jag väljer att förlåta, inte för att det är förtjänat utan för att jag förtjänar att förlåta. när jag bestämde mig för det var det som att en sten lyftes från mitt bröst. och det kändes bra.

(ungefär som känslan av att ta av sig ett blyförkläde)

Endast på sommaren har tidningarna sån nyhetstorka att de släpper igenom GULD som detta. det förgyllde min morgon! äggstra bra som aftonbladet skulle ha skrivit. nu ska jag jobba - idag är det fredag vilket betyder lyxfrukost på jobbet samt HELGSNART. det förgyllde som av en händelse min morgon också.

 

 

1. jobbar som röntgensjuksköterska på nuklearmedicin, akademiska sjukhuset.

2. bor fortfarande! i uppsala, staden jag bara skulle bo kvar i när jag pluggade men som nu blivit mitt andra hem.

3. har en hund som är 2 år redan

4. har varit förlovad i ett år

5. sparar pengar just nu till bröllopet (vilket betyder att jag har cravingz för att Shoppa delux)

6. älskar fortfarande dåliga komedier, samt realityserier (kuwtk osv), men har ej tid att titta för alla roliga går på dagarna när jag jobbar

 

 

Ibland när jag har lite tråkigt läser jag i min blogg. bloggen som startades 2007 och som har blivit skriven i i omgångar. det är så kul att läsa igenom inläggen och se vad som faktiskt har hänt under de sju åren. vad jag tänkte, vad jag tyckte. mycket tycker jag fortfarande lika om, annat är förändrat (pete doherty? kom igen 16-åriga ellis), men hursomhelst är det roligt att läsa då och då.

nu är jag i en annan fas i livet. jag är vuxen ("gammal-23" som lillan skulle säga) på fler sätt än i ålder. 23 är väl inte så gammalt kan jag känna. men kanske är det gammalt att ha bostadsrätt, bil, vovve och FÄSTMAN. det är första och sista gången jag säger det ordet för jag tycker det låter så fånigt. men själva iden om att vara förlovad är väl ganska cool!

 

så i och med att jag har lite mera tid - jobbet har datorer - så kanske jag skulle försöka börja skriva av mig lite igen. dels om fåniga tråkiga saker ingen bryr sig om (som denna bloggen bestått av tidigare år) och så kanske livsviktiga ascoola superintressanta saker som BRÖLLOPSPLANERING!

 

i och för sig har jag, ca 345 dagar innan bröllopet ägt rum, inte planerat något på riktigt ännu. men nån gång måste det ju hända. känns det som. hoppas jag.

 

enda jag vet är att det blir i juli 2015, hemma i pyn , eller grannpyn Tärendö . tror vi.

 

det här blir spännande, har jag psyke och uthållighet att klara av 1. bröllopsplanering , 2. fortsätta blogga och inte låta nästa inlägg bli om ett år, 3. leva: samtidigt?

 

inga garantier. men jag skulle vilja. och det är ju ett steg iaf :D