det här försöker jag följa. jag vet att folk i min närhet utnyttjar mig. jag vet att det inte är ok egentligen. men jag har svårt att slänga bort alla år som är investerade i det här. jag vill inte det. jag har under en tid mått dåligt över det, känt att jag måste sätta ner foten, måste säga ifrån, måste bli arg och jag vill inte det. jag är egentligen inte konflikträdd men i det här fallet känner jag att det kan aldrig sluta väl. det är INTE VÄRT DET. och efter jag läste det fina pinterestiga citatet här ovan insåg jag en viktig sak.

jag kan inte lastas för detta. det är inte mitt fel. någon handlar orätt mot mig och jag väljer att förlåta det. inte glömma men förlåta. och jag känner mig så moooogen som har lärt mig det. att jag kan välja "fel" och ändå så kan det vara rätt för mig. jag väljer att förlåta, inte för att det är förtjänat utan för att jag förtjänar att förlåta. när jag bestämde mig för det var det som att en sten lyftes från mitt bröst. och det kändes bra.

(ungefär som känslan av att ta av sig ett blyförkläde)