jag var helt säker på att jag skulle bli sjuk igår. eller jag BLEV ju fan sjuk på jobbet igår. kände mig som värsta martyren som dessutom jobbade över en timme trots att jag var sjuk. jag kom hem, gosade ner mig i soffan, blev omhändertagen och ippo gosade med mig och jag tänkte att det var ganska nice att bli sjuk nu när det är höst och kallt.

 

bara två problem;

 

1. jag blev inte sjuk?blev piggare och piggare och kunde så klart gå till jobbet idag. nu känner jag mig bara halvrisig och då kan man lika bra jobba. bättre att bli sjuk på riktigt och sen bli frisk och känna sig 100 %.

2. det är ju fan inte kallt!?!??! kan inte hösten komma på riktigt snart... en patient sa till mig idag att "det är så fiiiint ute" och jag blev lite irriterad. inte på patienten men på vädret. ge mig höst nu snälla.. 3 grader och sol inte skit20grader varmt. orkar inte längre. vill ha höst och allra helst vinter och kallt och snö. och jullov.. . orka vara sjuk när det är 20 grader ute.

 

så nu planerar jag att fortsätta att inte vara sjuk. men helst vill jag vara helt frisk också. äsch.. nu börjar min övertrötta hjärna lägga ner. ska hem nu och kanske laga lite mat och kolla serier. och pussa på hund och luigi.

you can stop and say; this is not how it's going to end

 

 

jag har så många funderingar just nu. men det är trevligt att fundera. fint att tänka fram hur det kan bli. jag tänker mig så många olika framtider som skulle kunna hända. och det är härligt! att inte känna som om framtiden bara finns i ett exemplar. innan kände jag som om mitt liv gick på ett spår rakt fram. inget stopp och inga nya destinationer. men nu ser jag att det kan bli precis hursomhelst!

 

det enda jag säkert vet är vilka jag vill att mina medpassagerare ska vara. resten kan förändras eller vara det samma bara jag inte blir fast i en mall som inte kan ändras. och nu känner jag lite hopp. kan se ett stort nytt äventyr som lurar vid horisonten. och sen kanske ett till och ett till! då pirrar det lite i magen.

 

 

vi planerar nu vår hemsida. det är en del jobb för min älskling luigi älskar att göra hemsidor  så enligt mig blir den superavancerad (och supersnygg!) men enligt honom inte vidare avancerad. det är ju han som är expert. men ändå. jag ska bidra med lite egna illustrationer tänkte jag. och så lite text som jag ska författa ihop. det kommer bli så fint. och ett perfekt komplement till save the dates och inbjudningskort.

 

ser lite fram emot detta nu när det börjar träda fram någon slags ram för hur vi ska göra och hur det ska bli. annars är det mest ångest. men ju mer som planeras, ju bättre blir det. jag försöker hålla i sikte det som är allra viktigast: att vi ska gifta oss och luigi ska bli min man. då känns det bättre.

 

känner mig fånig efter det där inlägget... men det får stå kvar ändå för det är ju sant. och en lök med många lager som jag ju är måste ha några fåniga lager också. PUSS

så var det en ny vecka igen. ja eller det är onsdag idag men det känns som om veckan just startat.

 

när vi ändå talar om dagar och tid så kan jag även avslöja att det idag är 115 dagar till julledigheten. i år ska jag vara ledig hela 16 dagar i sträck! längre än min sommarsemester! och det är väl helt i sin ordning eftersom att julen är min favoritdel av året och därmed bästa tiden att vara ledig. jag tog ju bara 3 veckors semester i år på sommaren. och förra året jobbade jag alla mellandagar och var här i uppsala på julafton med luigi och hans familj. mysigt men nu längtar jag efter att fira jul med min familj igen. jag längtar så mycket till stugan nu... helt i onödan då jag inte kommer dit förrän om ungefär exakt 115 dagar. orka... så är det att vara en arbetare :P

 

idag ska jag kanske försöka träna. och sen baka en kladdkaka och ge den till mig själv. det är vad jag vill göra idag.

 

 

funderingar i huvudet nu. men det är svårt med livet ibland. man kan inte alltid veta vad man vill eller vad man inte vill. inte med allt. vissa saker är jag helt säker på är rätt och viktigt (bröllop och kärlek), andra saker skulle kunna ändras. (jobb och sånt) 

jag tycker om mitt jobb. jag trivs på min arbetsplats. ändå kan jag inte hjälpa att jag känner ibland, litegrann att det finns väl något annat jag ska bli också? eller? jag vill utvecklas, jag vill aldrig stå still i mitt jobb. jag vill inte sitta här om 30 år och göra samma saker som jag gör idag. då har ju inget hänt. 

 

så frågan är; ska man satsa och hitta något annat man kan bli?

eller är det kört för vi har redan lån och bostadsrätt och bil som behöver reparationer och drömmar om en familj en dag och det känns på något hemskt sätt som att om jag ändrar riktning nu så kanske allt ändrar riktning i mitt liv. och det vill jag inte.

är det verkligen så svårt att ta steget? är det verkligen så lätt?

 

 

sitter här på jobbet och väntar på min patient. kollar ut genom fönstret en bit bort och ser att det regnar ute. 

här kommer det konstiga; jag blir glad! älskar plötsligt regnet! älskar att det är kallt, att jag har jacka samt halsduk med mig, att jag har fingervantar i väskan och att hösten är här.

jag är ju allmänt en årstidsälskare. det är inte bara hösten som jag älskar utan jag är lika exalterad när första snön kommer, eller när det börjar smälta, eller när vitsipporna kommer. eler som nu, när jag snart får se de första röda löven och det luktar gott i barrskogen och man får ha stövlar på sig. och köpa alla fina fina kläder. som jag iofs inte får just nu. (pga sparar)

 

men jag får iaf färga mitt hår höstigt rött! så det ska jag göra!

idag kommer lillan till oss :)

det ska firas med en kul grej, vi ska nämligen käka middag på ett riktigt lyxställe! det är jättefint, lite avsides men det ger ju mer exklusivitet. vet att andra kommer vara där också men det är ändå något speciellt med att sitta på en dyr fin restaurang med andra som också ville ha lyxmat med en modern edge. det är lite italiansk mat med amerikansk twist. egentligen vill jag inte avslöja namnet på detta nyligen öppnade vattenhål för då kanske det blir mer folk som åker dit och så försvinner den här exklusiva unika känslan. men ok, bara för mina bloggläsare (2 st)  ska jag avslöja det. PIZZA HUT!

 

sen ska vi hem och dricka mojito och drink a la ellis och imorgon ska jag och lillan möta upp kela i sthlm och kolla på mitt älskade arctic light som uppträder i eric ericson-hallen. sen på söndag är det badminton och fika på espresso house och sen myskväll. på måndag ska jag och lillan träna och relaxa och sen vet jag inte vad vi ska göra tis, ons, tors och sen åker lillan till göteborg för att bli tv-stjärna. det blir coolt.

 

det känns som att detta kan bli EN BRA HELG.

 

 

 

plus att ippo kan släcka lampan och tända lampan. han är ju alltså även smartast!

ippo som kanelbulle

igår hade jag den - den efterlängtade migränattacken. den var efterlängtad för jag har haft känningar i flera flera dagar och då vill jag bara att den ska vara over and done with. och efter en riktig attack så brukar det försvinna.

jag cyklade hem med flimmer framför ögonen och illamående, snabbt som fan så jag kunde gå hem till min lilla kokong och gömma mig i mörkret . ner med rullgardinen i sovrummet och krypa ner i sängen med en kudde över ögonen. sov i några timmar. sen var det borta.

tyvärr har jag känningar idag igen vilket känns bajs. brukar ju få någon månad innan det dyker upp igen. förhoppningsvis är det ett slags efterskalv och jag slipper en full on-attack.

jag ska ta det lugnt idag igen. skjuta upp träningen en dag igen. och kanske ta och ringa min fina vän Josefin som aldrig fick sig ett samtal igår eftersom jag låg däckad i huvudvärken. det ska jag göra. och pussa på min gosiga hund förstås som tröstade mig igår. <3

varför vill jag bli vältränad, gå ner i vikt, vara supersnygg på min bröllopsdag? låter kanske logiskt men jag tycker inte att man ska glömma bort att problematisera den här grejen alltså . är det meningen att man ska fokusera på att vara smal och inte ha fokus på sin lyckligaste dag? är det meningen att fokus ska ligga på hur fotona blir?

för mig handlar det om att jag vill kunna känna mig avslappnad. jag vill INTE att jag hela dagen ska fundera på hur min dubbelhaka eventuellt syns eller mitt backfat trycks upp i klänningen osv. jag vill kunna göra precis tvärtom, släppa fokus från utseendet och känna mig bekväm med mig själv. och då behöver jag vara lite vältränad och väga sisådär några kilon mindre och så för att göra det. jag är inte den som tänker på mitt utseende 24/7 men just när det är foton som ska tas osv tror jag ju att det kommer vara ganska viktigt. i efterhand när man tittar på dem vill man kunna känna sig nöjd och stolt.

jag vet att detta är fånigt för jag är normalviktig och halvtränad och sådär. men ändock (ändock hehehe) känns det så.

 

i blame the samhälle som fått mig att bli sån här ^^

 

vill ej göra en kate moss

 

i mitt huvud vill säga. jag planerar nämligen en riktigt stor del som har med bröllopet att göra.

jag planerar att börja planera!

 

aaah gud jag hatar verkligen att planera sånt här. det känns som att det är en evighet tills bröllopet. men ändå måste jag börja med grejor nu liksom .typ bli vältränad (tänkte jag utveckla lite mer i ett annat inlägg), blir rik (alltså spara MASSOR AV PENGAR för att slippa ta lån) samt vara ute i god tid för att slippa den här stressen i sista sekunden. men det är svårt att veta vart man ska börja.

därför har jag och luigi bestämt att vi ska planera in tid för att planera. främst för att dämpa min ångest över att inget är färdigt. så på lördag smäller det. ska vi ha en egen hemsida? ska vi maila the venue? ska vi vara lata och ´skjuta upp det ännu en vecka? spännande...

 

alltså killens ansikte till vänster!!!!!!

 

 

jag cyklar förbi denna affisch varje dag på väg till jobbet. varje dag börjar bra men så kommer detta lilla hack i fasaden på min fina tillvaro när mitt norra öga skådar affischen som gud glömde. VEM HAR PHOTOSHOPAT DENNA???? varför, åh varför är hans huvud så extremt inklippt?

sånt här kan förstöra de första fem minutrarna av min dag. sen är jag över det. oftast. om man inte som jag idag även såg denna reklam på internet och därmed återigen blev irriterad.

 

vi kan spekulera lite. varför är hans huvud sådär? han kanske står med sidan mot bilden och så plötsligt hörde han ett ljud, en apa kanske, och måste FORT vrida huvudet snett bakåt för att se vad det är. kroppen hänger liksom inte med för killen här är som en uggla så han behöver inte vrida den. därför syns inte en eventuell axel på bilden.

 

jag får trösta mig med att apans huvud iallafall är "professionellt" utsuddat i kanterna med hjälp av ett extra lager som suddats med suddet på 60% .

 

som jag har skrivit tidigare ska ju luigi åka till lund idag. och lämna mig ENSAM (med ippo förstås)

det är ju tråkigt. MEN jag ska se det positivt. först och främst så är jag glad att han åker och träffar sin vän. det är liksom dags. och jag har ju åkt iväg tidigare med jofy t ex (till göteborg och The Epic Håkan Hellström-konsert) så det är hans tur. jag missunnar inte honom det alls!

jag och ippo ska dessutom hänga och ha en myshelg. jag ska först städa två timmar imorgon alternativt ikväll, jag har köpt gofrulle till morgnarna och vi ska kolla pretty little liars från början på kvällarna.  sen ska jag kanske möblera om när luigi inte är där för att protestera mwahaha

 

och promenader med hunden förstås. tadaa det blir vår myshelg. + kladdkaka så blir det också en epic helg.

nu ska jag jobba lite!

 

 

häromdagen på jobbet så åskade det. det var så sköööönt , jag har längtat efter att det skulle komma hit också eftersom att hela sverige utom just uppsala verkar ha fått uppleva fantastiska åskväder. och det var fint här med. speciellt nu när jag var på jobbet.

 

jag öppnade vårt stora fönster i fikarummet på vid gavel och så tittade vi på det plötsliga mörkret och hörde åskan mullra i bakgrunden. sen kom det! regnet öste bara ner och asfalten nedanför såg ut som ett vilt stormande hav när vinden drev vattnet som steg upp ur brunnen. grenarna i träden bara slog runt sig och ett par plaststolar blåste bort en bit tills de stannade mot väggen. bussarna som åkte förbi hade kaskader av vatten runt sig. det var fantastiskt. och den efterlängtade, kalla, friska luften som kom med gjorde sitt. där satt vi och förundrades samtidigt som vi åt jordgubbar och glass, avdelningens sommarfika. medans det var ett riktigt klassiskt sommarväder utanför. sommaråskan!

 

det var mysigt kan jag säga.

det var det här jag fruktade!

 

att jag skulle bli helt tom på ord efter en vecka av bloggning igen. antar att jag inte är lika van vid att tänka blogg med allt jag tänker på. förut när jag gick i gymnasiet och hade oceaner av tid så var varje tanke ett potentiellt blogginlägg. men det var ju lättare då också kan jag känna, alla tankar var ju typ om samma saker. antingen var det ett drama på skolan eller på tv. eller så var det fotboll eller framtidsångest. nu finns det så mycket som jag tänker på! ett urval av tankar som finns i mitt huvud JUST VID DENNA STUND:

 

- oro över hunden och hur vi ska träna honom så han inte är understimulerad.
- drömmar om framtiden; hus, trädgård, pengar
- ångest över att planera bröllop

- hur ska vi spara pengar effektivast?

- måsta ta tag i lägenheten och städa ordentligt

- vad tråkigt det blir när luigi åker till lund på fredag
- härligt med värme och att cykla i shorts

- jobbigt med värme, hoppas det kommer regn till helgen

- inte glömma att vattna blommorna

- jobbet

- vad vill jag egentligen när det gäller en person (EJ LUIGI)

 

 

och bla bla bla ännu mer finns det att ta av men ska inte tråka ut omvärlden med det.

 

lyckades ju ändå knåpa ihop en ganska lång text av det så hoppet kan ju inte vara helt ute !

vad ska jag bli när jag blir stor? när vet man det? jag menar jag trivs på mitt jobb men på något sätt känner jag ju att är detta verkligen det jag alltid ska göra? jag får för mig att det finns oändligt med valmöjligheter. de som känns mest intressant just nu är:

 

konstnär
artist

 

haha det är som att jag är 13 igen. det är ju det som jag tycker är kul! eller mest måla just nu. men problemet är att jag vill ju inte att glädjen över att måla ska försvinna när det blir ett jobb... hm måste tänka på det där..

ibland kommer jag skriva JAG. men det är faktiskt inte bara jag som bestämmer saker. det är ju VI. som bestämmer att det jag vill ska bli av ;)

 

 

 

jag vill ju gifta mig. och jag vill ha en fest och en vit klänning och att alla bara ska kolla på oss och fira oss och vår kärlek. som jag är så stolt över. vi är ju bara så bäst.

 

MEN

 

samtidigt känner jag en skam över detta. ett bröllop är ju ändå typ en superegoistisk sak? vi vill alltså att alla ska ta sig till VÅRT bröllop för att kolla på OSS och prata om OSS och om hur bra VI är. samtidigt ska vi vara mer finklädda än alla andra och alla ska ta bilder på oss. det är lite jobbigt faktiskt. det kommer vara awkward kanske. är inte van vid att stå i centrum sådär. men samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det nog blir ganska kul också.

 

jag vet inte, jag är tudelad till det. kan ju vara därför jag kastas mellan att vi ska ha ett skitstort bröllop till att vi ska ha ett litet, bara vi och våra föräldrar och syskon. men nu lutar det väl åt ett mellanting.

 

det är faktiskt skitjobbigt, den här ångesten som jag ska ha över den skitsaken. vem i hela världen skulle säga om oss på vårt eget bröllop att vi inte ska tro att vi är nåt? vi ÄR ju nåt den dagen. resten av åren så whatever, men den dagen liksom. ingen kommer göra så. utom jag då kanske.

 

jag är som en cool lök helt enkelt. många häftiga lager (och en del fåniga lager också kanske)

 

det här försöker jag följa. jag vet att folk i min närhet utnyttjar mig. jag vet att det inte är ok egentligen. men jag har svårt att slänga bort alla år som är investerade i det här. jag vill inte det. jag har under en tid mått dåligt över det, känt att jag måste sätta ner foten, måste säga ifrån, måste bli arg och jag vill inte det. jag är egentligen inte konflikträdd men i det här fallet känner jag att det kan aldrig sluta väl. det är INTE VÄRT DET. och efter jag läste det fina pinterestiga citatet här ovan insåg jag en viktig sak.

jag kan inte lastas för detta. det är inte mitt fel. någon handlar orätt mot mig och jag väljer att förlåta det. inte glömma men förlåta. och jag känner mig så moooogen som har lärt mig det. att jag kan välja "fel" och ändå så kan det vara rätt för mig. jag väljer att förlåta, inte för att det är förtjänat utan för att jag förtjänar att förlåta. när jag bestämde mig för det var det som att en sten lyftes från mitt bröst. och det kändes bra.

(ungefär som känslan av att ta av sig ett blyförkläde)