det går upp och ner, fram och tillbaka men verkar ändå stå still hela tiden på någon slags mellannivå där inget är kul eller tråkigt. mitt humör. min sinnesstämning. höstdepression eller nedstämdhet, hursomhelst har den ingen grund och just därför är det extra jobbigt. jag har ingen orsak att se världen i grått just nu men det gör jag ändå och det verkar inte som att det kan ändras just exakt i denna sekund, och som alla som känner mig vet så hatar jag att vänta.

ska försöka väcka mig själv från dimman, tänka på allt som jag har och som jag är så tacksam för. vill nästan bli religiös, så glad är jag över saker i mitt liv. lägenhet med trägolv, någon som värmer mig på natten, mat i kylen. solen som just kom fram. men det är svårt nu bara. detgår över.

önskar bara att jag hade energi över till att göra borden. och det är farligt när man ger sig själv måsten och borden, det är då jag inte orkar för att det blir för mycket - världen på mina axlar.