fruktansvärda, fruktansvärda panik.
det är tre dagar kvar till luleå . dop. sjunga.
ja jag är förkyld. men det är lugnt, jag offrar mig.
vem gör inte det? låt mig tänka nu.
KELA.

jag är så irriterad just nu.
jag har försökt få kontakt med kela i två dygn nu.
mamma tror hon har dött, men jag vet självklart
att kela endast inte behagar svara på mina panikmail.
vi vet inte vilken sång vi ska sjunga, och vi vet inte hur?
jag ber henne via mail, logga in på skype.
hon loggar inte in på skype.
jag vet inte ens om hon läser sina mail.
jag ringer hennes telefon, det kinesiska numret.
det svarar en kines som säger att den är avslagen.
fuck.
jag ringer hennes svenska nummer. nej nej, det går inte.
jag ringer det kinesiska numret en gång till, nästa dag.
telefonen är av.
det går inte att nå henne!
idag loggar jag in på blogg. ser en ny kommentar.
det är kela (inte död, jag sa ju det) som säger:
jag har ingen röst. ni får klara det själv. (i princip.)
jag vill slå sönder datorn. jag har varit sjuk i snart en och en halv månad nu!
i sträck! inte en enda friskdag i mellan. men jag hoppar inte av 3 dagar innan -
för att jag har lite dålig röst.