jag vaknade åtta idag.
jag har ingenstans att gå.
det jag ska göra idag är att laga middag.
seriöst, om jag skulle dö nu skulle inget spela roll.
"ÅH NEJ,  HUR ska lillan klara av att steka en burgare!?!!!?!?"
jag har ingen viktig uppgift liksom.
är det så här det känns att gå i pension??
längtan efter att få vara ledig,
nedräknandet, drömmarna om framtiden,och sen.
den bleka insikten att finns det inga pengar, finns det inga drömmar.

jag och min mor hade ett efter-ångesten-samtal häromdan.
ellis, sa hon. du måste ta detta som en positiv sak.
du kan vikariera lite under hösten, göra högskoleprovet,
tänka över vad du vill och ta det lugnt.
alla vill ha ett sådant andningshål som du har fått.
om några år önskar du att du hade fått ett halvår att vara ledig på.
jag svarade: ja det kanske är sant.

men nu inser jag att jag har såna där stickningar i kroppen.
jag måste röra på mig. något måste hända.
för jag har haft två veckor ca sommarlov nu,
AND IT'S KILLING ME.

annars då?
ja jag tänkte kanske ladda över lite musik till mp3n idag.
klippa tånaglarna. äta frukost ska jag göra nu.
wääh, wääh.

this sucks.