nu är jag hemma.
mindre omogen? nej.
men jag tror jag har kommit över jake.
ja, jag har alltså varit i stugan som ni vet.
det var väl kul. förutom att allt finväder tydligen var här,
och alla moln sprang till pajala kommun. där min stuga bor.
idag har jag även fastnat med skotern två ggr.
en gång drog jag upp den själv!
en annan gång fick pappa hjälpa.
sen har jag solat i solen, för den kommer som vanligt sista dagen på lovet.
sen åkte jag, kela och lillan hem.

kela körde de tio milen och jag har aldrig varit så nervös.
samma när pappa körde dit. jag tror seriöst att olyckan
gjorde att jag inte blev mindre säker på mig själv, men på andra!?
jag bara ser potentiella avkörningar från vägen hela tiden.
tänker för mig själv (och ibland inte för mig själv, utan högt för allas öron)
att GUD vad hon kör fort, håll mer till höger pappa,
håll MINDRE till höger kela, nu dör vi, nu dör vi, nu dör vi.
hoppas jag kommer över det någon gång,  det är jobbigt att inte få sova i bilen längre...