Jag har ALDRIG grinat så mycket i mitt liv som idag. Inte på länge iallafall. Men alla lever och ingen är skadad. Bara bilen lite. Fast mitt psyke är rätt så skakat. Jag trodde att jag skulle dö. Jag såg inte mitt liv passera revy. Och vad var min sista tanke? Inte gick den till min familj eller vänner. Nej, min sista tanke var exakta orden panik, jag kommer dö. Kanske att jag undermedvetet visste att jag inte skulle det, och det var därför? Jag är bara glad att sanna och elli lever och mår bra. För hade de inte det hade jag tänkt min sista tanke och sen tagit livet av mig. Så är det. Att köra av vägen vill jag inte göra om, nej.