Ni vet när man är under vattnet
och hör andra människor prata
och allt blir till ett sånt där blur,
och man är som i en bubbla.
om man anstränger sig så
är det även så att bubblan finns där
när man är ovan vattnet, till exempel
i närheten av folk som bara inte kan hålla tyst.

jag tänker på när malin frågade mig
vem jag umgås med i klassen, och
jag inte kunde ge henne ett svar.
jag visste inte vad jag skulle svara.
till slut blev det något som
jag är nog mest ensam för mig själv.
när man hör det sägas högt så låter det så sorgligt.
men jag vet inte, det är inte så hemskt i
verkligheten,  det blir överdrivet i ord.
jag väljer ju faktiskt det litegrann själv.