just nu är kela sur på mig av dessa orsaker:
mamma kom ner från trappan och sa att hon inte fick ha "den där urringade klänningen" på ska till mommo och moffa på juldagsmiddag. jag vänder mig om (vi sitter båda i vardagsrummet) och säger, du kan ju ta på dig ett par strumpbyxor, det är inte så snyggt med barbent. (underförstått: på vintern). Kela säger mhm.. skitsur redan då. Jag tillägger att jag inte sa det för att jag tycker att hon ser ut som en billig hora i klänningen (underförstått: den är fin) utan att jag bara säger det eftersom att vi just ska till mormor och morfar(underförstått: som är halvlaestadianer och helst vill ha långärmade polokragsklänningar som går ner till ankeln). hon: JA JAG FATTAR DET HÅLL KÄFTEN GÅ UT HÄRIFRÅN ALLA HAR SAGT DET TJUGOTUSEN GÅNGER JAG FATTAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!(underförstått: ni tycker att jag ser ut som en billig hora lämna mig ifred jag hatar er allihop)
jag: eh nu tror jag att du precis tog detta på motsatt sätt från det jag sa...
kela: JAG SA ATT JAG FATTADE HÅLL KÄFTEN OCH BARA GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ
jag: eh okej men ett jag säger ju att det inte är på det sättet. och två jag tänker inte gå ut härifrån, det är inte ditt vardagsrum!
oops... big mistake hela diskussionen tog fart. nu är det is mellan henne och mig. fast jag egentligen inte är arg utan mest förvirrad...